Monchi

Alwa e en konstig o speciell varelse.....

Det har varit svåra o jobbiga dagar på sistone. Kom tillbaka igår från Västervik... har spenderat den mesta tiden på sjukhuset hos pappa. När Sofia o Jag kom i torsdags så sa han några få ord, men jag tror inte att han hade nån riktig uppfattning om vem som va där... bara att det va nån hos honom. Sen iallafall sa han inte ett ljud fre, lör o sön... han bara sov o sov. Läkarna har gett upp, alla har gett upp o bara väntar på att det ska ske... alla har insett tror jag utan farmor som fortfarande tror att han ska få komma hem. Så synd om henne, nu har hon ingen... alla vänner till henne försvinner men hon har iofs sig själv o skylla... vi står henne inte heller så nära efter mkt grejjer som har hänt. Iallafall.. hon oroade sig över att pappas glasögon va trasiga o hon skulle köpa nya... sorgligt att hon inte har förstått eller det har hon nog men förnekar allt precis som hon har gjort me alkoholen. Både hon o pappa har haft problem o mkt e hennes fel. Men visst pappa e vuxen me eget ansvar men hon hade sina fester när han va liten o skicka upp honom på rummet me en flaska vin när han va tolv år... inte så normalt som förälder. Dessutom dog pappas riktiga far av alkohol o han hade inte druckit en droppe innan han träffa farmor likaså vår "farfar". Men som sagt man kan inte skylla på nån annan att detta händer.

Jag kände mig rätt ok när jag var i V-vik, blev ledsen givetvis på sjukhuset men reagerade bättre än va jag trodde jag skulle göra. Sofia o jag satt hos honom i flera timmar, va så tyst... usch hatar sjukhus miljöer.... den enda som lät va gubben som låg i rummet brevid.
Sista dagen innan vi skulle ta bussen hem så skulle vi gå ut o äta lunch nånstans sofia, mamma o jag... men vi beslöt att vi skulle till Gränsö där pappa bor o hämta post o köpa me oss nåt istället. Visst tänkte jag... det kan vi väl göra så vi gjorde så. Jag hämtade hans reservnyckel i ute huset.... o satte den i låset... sen händet nåt. Vet inte vad det va... kändes som om jag fick en sten i hjärtat o bröt i hop, försökte o inte visa för dom andra att jag var ledsen så jag gick till mitt gamla rum o bara grät, sen ringde jag stackars krissi o bara grina i tfn... blev lite bättre sen o satte mig vid bordet...... men sen bröt jag ihop igen o kunde inte sluta gråta, min syrra blev oxå ledsen när hon såg mig. Att va i Pappas hus när han inte va där är nåt av det jobbigaste jag någonsin gjort. Har nog inte gråtit så mkt som det senaste dygnet, känner mig så dum. Fick pengar av mamma som hon hittade i huset, det va bath... pappa va i Thailand i början av året. Idag när krissi kom o såg pengarna o fråga va det va för pengar började jag gråta igen.... men va fan det är bara pengar... men det är hans o det kan jag inte göra mig av me. Jag ska inte använda dom när jag sticker, jag ska spara dom alltid. Låter kanske fånigt men men....

Lite ångest har jag för att jag kommer missa begravningen eller minnesstunden som vi kommer ha bara för dom närmaste. Pappa känner typ hela västervik så det skulle komma väldigt mkt folk så vi sa att vi bara vill ha för dom som stod honom absolut närmast. Dessutom har nog inte vi barn till honom råd o betala för en begravning för det e vi som måste fixa me allt när han har gått bort. Jag vill va me på minnesstunden men samtidigt inte... ska bli skönt o lämna allt o bara sticka men jag känner mig oxå lite egoistiskt när jag gör det. Men jag har pratat me mamma o mina syrror o dom vill verkligen att jag åker o jag känner att det viktigaste är ändå att jag var hos honom medans han ändå levde nu även om han inte har varit kontakt bar dom senaste dygnen. Men jag e glad för att vi kom den dagen då vi kom, han tog min hand o kramade om den innan vi gick från sjukhuset den dagen. Det är nog sista kontakten me honom för bättre kommer han inte bli. Alla väntar... o väntan e fördjävlig...
Mitt psyke innan detta hände va inte bra o jag vet inte hur jag helt ärligt skulle klara av hans begravning/minnesstund. Känns som om jag flyr lite från det jobbiga nu... men så är det inte alls.
När jag kommer hem i feb ska jag ta hand om allt jag inte orkar nu, vill då ha en plats jag kan gå till o va där själv.

Nu har jag svamlat klart tror jag, behövde skriva av mig av alla mina känslor. Prata förut me syrran som bor i London länge... blev ett dyrt samtal men helt klart värt det. Vilken tur man har som har 3 helt underbara systrar....

Vill även tacka alla vänner som stöttat mig nu, det är vid sådana här tillfällen som man verkligen inser vilka som e ens riktiga vänner. En kompis som jag bara har haft kontakt me till o från i 7 år har messat mig nästan varje dag o det betyder verkligen mkt. Fick även mess från alex föräldrar.... dom e så snälla.

När jag orkar återkomma till jobbet vet jag ej, men torsdag hoppas jag på. Ska träffa Lasse o co på ons, vi ska se den avgörande matchen i fotbollen... har bokat bord på samma ställe som alltid :))

Köpte så mkt vin på Teneriffa som jag skulle ha till min fest den 24e nov men den har jag ställt in nu. Inte så skoj o ha fest en tid som denna. Dricker juh inte vin själv så nu får jag ge bort alla mina vinflaskor :))



Hemma hos mamma :)



Här bor Sofia o Jag när vi hälsar på:))

Massa snö va det i helgen....

Har varit på sjukhuset både idag o igår, så svårt att se pappa så sjuk. Idag har han bara sovit, han andas så tungt. Läkarna kan inte säga nåt, det enda dom säger är att det handlar om ett par dar....

På tisdag kommer min syrror från Kairo o London, dom hinner nog inte fram men tycker det är bäst o komma hit ändå, eftersom det är så mkt som måste fixas sen. Jag måste tillbaka till Gbg på söndag, måste fixa lite saker... sen får jag åka hit igen på torsdag eller fredag. Jag oroar mig för att inte kunna va me på begravningen!

Är lite besviken på en person... men men.. finns dom som har visat att dom bryr sig väldigt mkt nu oxå.

Som ni ser så skriver jag efter humör, det går upp o ner o idag o nu är jag bara ledsen....

Stackars pappa men samtidigt har han sig själv o skylla lite oxå men så får jag inte tänka nu. Han e så söt när han ligger o sover, vill bara krama honom.

Då va man hemma igen... kallt o mörkt här. Har haft en rätt ok vecka me både upp o ner gångar. Men det har varit skönt, legat på stranden en hel del... varit runt 25-28 grader.

Massa god mat, sol, värme o ljust... mkt bad i poolen o havet. Skulle va underbart o bo i ett sånt land. Ringde hem till sverige en kväll o hörde att det ösregna, va kallt, mörkt o blåsigt medans jag själv satt vid poolen o hade  det hur varm o skönt som helst. Sjuka kontraster....

Fick dock ett tråkigt meddelande när jag var på Teneriffa... ang pappa... allt e svårt nu o jag vet inte hur jag ska göra me nåt. Han e väldigt sjuk o va nära att dö i fredags, nu ligger han på sjukhus me dropp. Jag måste åka hem väldigt snart, ta ledig från jobbet. Att resa bort nu e inte smart men stannar jag kvar här dör jag me.... klarar inte av vintern i Sverige. Tankarna går fram o tillbaka hur jag ska göra me allt... vet inte.

Ikväll kommer älskling hit... :)) eller jag vet inte vad vi har för förhållande egentligen. Men tycker om personen det gör jag...  vi får se hur det blir. Glad ändå att jag har dig :)

Nu har jag hyrt film o ska lägga mig i sängen, e sååå trött o orkar inte göra mer idag. Har inte gjort så mkt iofs... Krissi kom hit o lagade mat åt mig :)) Tack så mkt:))

Puss o Kram till alla mina fina o söta vänner.....









Fanns en del fina badvakter :)

Lyssna nyss på en låt som jag hittade på youtube...... ryser i hela kroppen när jag lyssnar på den. Fick deja vu från tiden för 4 år sen då jag lyssna på låten jämt. Den e bra men lite sorglig..... va bara tvungen att ladda ner den nu trots min dåliga internet uppkoppling så det lär ta hela natten men men.....

Det är så svårt allt, att veta va man ska göra o säga när en vän mår dåligt. Nästan alla i min närhet mår dåligt o ibland säger jag kanske fel saker istället för att hjälpa o det är väl för att jag e så trött att ingen kan må bra i detta land.

Det bara snurrar i skallen nu, tog en stilnoct så jag borde lägga mig strax. Tänkte skriva färdigt här först...

Jag tänker mkt, även i mina drömmar.... men tur att ingen vet vad som rör sig i mitt huvud. Det är rätt mkt tankar.... o ibland ingenting.

Känslor är jobbiga, det är svårt me....

Ena stunden älskar jag en person o dagen efter en annan o det betyder nog att jag inte älskar nån... eller tycker om gör jag juh men kanske inte älskar. Den enda jag älskar är gud o min familj såklart.....

Nä usch va jag svamlar en massa skit nu....

Ena stunden ska vi gifta oss o dagen efter säger du att du ska flytta hem o att vi inte kommer ses mer sen när jag kommer till sverige igen....

Fan va trött jag e......

Jag är så jävla blåst, bara så ni vet..... köper precis allt alla säger. Folk kan verkligen säga o göra precis vad som helst just nu för jag e nog den mest korkade människan ni har stött på. Går på allting verkligen.... hahaha... du säger nåt fint.... jag blir glad för stunden även om jag inners inne vet att det inte e sant.

Gaaaaahhhh.... tragiskt eller hur???